Meny Stäng

Semestern har passerat, sommaren börjar lida mot sitt slut och jag konstaterar med viss rädsla att jag varken har ätit en endaste glass eller tagit ett endaste dopp under den här perioden. Ingen piggelin. Ingen sand mellan tårna. Inget solande.

Anledningen till att jag tycker att det här är en aning skrämmande är att glassätande och strandbesök är någonting som i princip alla människor verkar uppskatta och prioritera under sommaren. Ja, i min värld känns det rent av som någonting man förväntas göra när det är soligt och varmt – det hör liksom till. ”Så hur kommer det sig då att jag inte har ägnat mig åt detta?”, frågar jag mig själv lite osäkert. ”Betyder det här att jag är annorlunda, konstig och onormal?”

Mina funderingar kan tyckas en aning överdrivna – och visst, i någon mån är de förstås det. Glass och bad spelar egentligen inte någon som helst roll och det finns inte heller någonting skrämmande i att vara annorlunda. Däremot är det ändå rätt problematiskt att förhålla sig till den här typen av situationer, kan jag tycka, eftersom det är svårt att förstå varför alla andra människor tycker, gör och känner en viss sak – medan jag själv tycker, gör och känner någonting helt annat.

Mina tankegångar när jag försöker att processa och förstå den här typen av situationer är något i stil med:

  1. Har jag missat någonting? Om nu alla människor exempelvis uppskattar glass och bad i betydligt högre utsträckning än vad jag gör, förefaller det sannolikt att jag har helt enkelt har missförstått någonting. Kanske är det bara så att jag inte har insett att det finns en ytterligare dimension till dessa två nöjen och att denna okända aspekt omedelbart skulle medföra en enorm njutning. ”Aha!”, skulle jag kunna utropa någon gång i framtiden. ”Så det är därför ni alltid har prioriterat glass och bad högre än mig. Nu förstår jag!”.
  2. Stämmer det verkligen att alla tycker, gör och känner annorlunda än mig? Bara för att jag har fått en uppfattning om att alla människor uppskattar glass och bad, betyder inte det här nödvändigtvis att så är fallet. Den mest rimliga och troliga förklaringen är snarare att jag inte alls är ensam i mina tankar, men att det av olika anledningar framstår som att glass och bad är en given sommaraktivitet för alla. Nyhetsrapportering skulle kunna vara boven, eller någonting annat i vår kultur, och när detta väl har etablerats som en ”sanning” är det få som ifrågasätter det.
  3. Är det någonting speciellt med mig? Ett särskilt personlighetsdrag, en extraordinär livsupplevelse eller någonting annat unikt inom mig skulle också kunna vara en förklaring till varför jag har en annan syn på glass och bad än övriga människor. Det här förefaller mig dock vara en mycket dålig och osannolik förklaring. Utgångspunkten måste alltid vara att ens egna tankar, känslor och upplevelser inte är distinkt annorlunda från de som andra människor har. Avvikelser från detta förekommer naturligtvis, men grundregeln är att vi alla är rätt lika varandra – att tro någonting annat förefaller mig en aning arrogant.
  4. Är jag speciell även i andra avseenden? Om jag nu leker med tanken att jag faktiskt är annorlunda, konstig och onormal när det gäller glass och bad, är det nära till hands att fundera över om jag kanske även är avvikande när det gäller andra saker. Som nämnt här ovan är det här inte någon rimlig utgångspunkt att ha, men det är förvånansvärt lätt att komma in på den här typen av tankar (och i sitt inre rabbla upp alla de instanser där man på något vis avviker från majoriteten…)

Jag vet inte riktigt vilken förklaring jag tycker känns mest rimlig i just det här fallet, men som jag påpekade tidigare spelar det ingen som helst roll när det gäller bad och glass. Eller tja, så till vida det inte råkar vara punkt 1 som stämmer och att jag har missat något enormt.

De gånger jag däremot tänker att den här typen av frågor kan bli högst relevanta är när man börjar tala om mer livsavgörande saker, så som exempelvis folkhälsovetenskapliga rekommendationer. Ska jag äta mindre godis? Ska jag röra mig oftare? Ska jag äta mindre salt? I dessa situationer tycker jag det är högst ångestframkallande att försöka avgöra om jag verkligen tillhör kategorin ”alla människor”, eller om jag faktiskt är speciell i något avseende.

Men den ångesten får vänta till en framtida text tror jag…

/Tommy Sellberg

PS. ”Men om alla är som mig, hur kommer det sig då att andra människor är så egoistiska, elaka och lögnaktiga? Oh…”

Kommentera