Meny Stäng

Den tappade vanten


I serien ”Människor är bra” beskriver jag diverse iakttagelser och händelser ur mitt liv som jag anser visar på att människor är – på det stora hela – mycket bra varelser. Det här behövs, eftersom den motsatta tanken får oproportionerligt stort utrymme i andra sammanhang.

Jag åker en del tåg, vilket innebär att jag periodvis befinner mig i situationen att jag behöver köpa en tågbiljett. För att köpa en tågbiljett måste jag besöka en biljettautomat, men det förekommer att det är kö till dessa automater. När så är fallet måste jag stå i kö. Och vänta.

En gång när jag stod och väntade på att få köpa en tågbiljett hörde jag plötsligt en man säga:

”Ursäkta, du tappade din vante!”

Mannen stod snett bakom mig och köade till en annan biljettautomat. Han hade ett glatt tonfall och det lät som att han hade uppfattat någonting viktigt. Jag tittade ner och konstaterade att min vante mycket riktigt hade hamnat på marken.

”Tack så mycket”, sade jag och tittade upp på mannen.

Mannen log och svarade, ”Det var så lite så!”.

”Verkligen, jättesnällt”, intygade jag.

”Ingen fara!”, försäkrade mannen muntert.

Jag återgick till att köa, mannen gjorde likadant och min fortsatta dag blev mycket, mycket bra.

 

Den här episoden visar, i all sin enkelhet, att alla människor inte går runt och hatar varandra. Mannen som uppfattade att jag hade tappat min vante kunde mycket väl ha låtit bli att säga någonting. Han kunde ha valt att låta mig gå iväg, att glädja sig över min olycka och att skryta för sina vänner över hur han hade var delaktig i att en annan människa förlorade en ägodel; men det gjorde han inte. Istället valde han att erbjuda sin hjälp till någon han inte kände.

Varför upplyser människor varandra om när något har tappats på marken? Varför ler man till varandra? Varför säger man tack? Och varför visar människor över huvud taget empati, vänlighet och omtanke?

Ja, du vet säkert redan svaret…

Människor är bra.

Kommentera