Meny Stäng

Idag fick jag en mycket Intressant och Tankeväckande kommentar till ett uttalande som jag gjorde om min uppväxt. Låt oss se om du håller med om att kommentaren förtjänar dessa adjektiva och versaliserade beskrivningar!

Det hela inträffade i samband med att jag och ett gäng personer pratade om vad man brukade roa sig med när man var yngre. Den underliggande tanken i konversationen var att dagens ungdomar spenderar alldeles för mycket tid framför datorn, och personerna som jag befann mig med berättade i tur och ordning om hur de själva hade varit tvungna att underhålla sig med hjälp av sin fantasi. Naturligtvis tyckte de alla att det här var någonting mycket bra och viktigt under uppväxten, samt att det helt klart var att föredra framför dagens användning av datorer. Höll jag med om detta? Nå, låt oss ta en närmare titt på hur samtalet fortlöpte när det blev min tur att berätta om mina upplevelser…

”När jag var yngre spenderade jag i princip all fritid åt att sitta vid datorn”, förkunnade jag för den datorfientliga gruppen.
”Så dina föräldrar trodde inte på restriktioner eller datortider?”, frågade någon med ett lite roat tonfall.
”Näpp, inte det minsta”, svarade jag.
”Men det gick ju bra med dig ändå!”, kommenterade en annan och fnissade lätt.
”Nja, njo…”, började jag försiktigt. ”Men man går ju miste om en hel del saker också…”
Jag tittade mig omkring och kände av stämningen. Det verkade inte vara läge att bli allt för djup.

Okej, ingenting att skriva en roman om, men det som jag tycker är spännande med det här meningsutbytet är just kommentaren ”det gick ju bra med dig ändå”. För gick det verkligen bra med mig? Kunde det ha blivit på något annat sätt? Vilken roll spelade datorer i det här potentiellt braiga utfallet? Och, som nämnt tidigare, håller jag med om att dagens ungdomar spenderar för mycket tid vid datorn? Ja, kommentaren väcker många frågor… Dessvärre kan jag inte utlova några definitiva svar i det här inlägget, men det jag kan göra är att konstatera och belysa att min uppväxt helt klart är starkt präglad av datorer.

I konversationen här ovan beskrev jag att all min fritid spenderades åt att sitta vid en dator när jag var yngre, men det här är i många avseenden en underdrift. En mer korrekt beskrivning skulle snarare vara att hela mitt liv fullkomligt dominerades av datorer från det att jag var en sisådär 10-12 år gammal. För att ge någon sorts bild av vad det här egentligen innebär kan jag nämna följande fem sanningar om mig själv:

  • Under mellanstadiet gick jag till skolan klockan 06:00 varje dag och blev insläppt i datorsalen av min lärare.
  • När jag var tonåring åt jag konsekvent frukost, lunch och middag framför datorn när jag befann mig hemma.
  • Mina två närmsta vänner under tio års tid var bosatta i Uruguay respektive Finland och vi möttes aldrig i verkligheten.
  • Ett år önskade jag mig datorprogrammet C++ i julklapp.
  • Under universitetet skippade jag i princip samtliga icke-obligatoriska moment, eftersom jag föredrog att sitta hemma och spela datorspel.

Annorlunda uttryckt: jag prioriterade datorer och datorspel framför allt annat.

Vad blev då resultatet av detta? Nå, jag tänker inte försöka mig på att göra en bedömning av vad för en sorts person jag är idag –  på tal om att ”det gick ju bra med dig ändå” – men däremot kan jag säga att alla mina timmar framför datorer onekligen har bidragit till en del positiva saker. Jag har exempelvis alltid haft lätt för informationssökning, problemlösning och att sätta mig in i nya situationer och förutsättningar – mycket tack vare att jag spenderade all min fritid åt att göra just sådana saker. I mitt yrkesliv har jag haft tusenfaldigt större nytta av det jag gjorde som trettonåring framför datorn än vad jag har haft av det jag lärde mig under mina universitetsstudier – och jag misstänker att det samma även gäller för mitt privatliv.

Jag kan även säga att alla mina timmar framför datorer onekligen har bidragit till en del negativa saker. I mitt fall prioriterade jag exempelvis bort alla sociala interaktioner som skedde utanför skoltid/arbetstid, vilket resulterade i att jag gick miste om en hel del av de viktiga erfarenheter och lärdomar som man normalt sätt upplever i åldrarna 13-25… Följaktligen har jag alltid haft svårt för vissa typer av sociala regler och interaktioner, inte minst när det gäller vänskaper och familjerelationer.

Alltså: Datorer har i vissa avseenden påverkat mig positivt, i andra avseenden negativt.

Samtidigt kan man förstås fråga sig om de saker som jag nämnde här ovan verkligen har med datorer att göra? Är det inte snarare så att den här typen av positiva och negativa inflytanden kan gälla för vilken annan aktivitet som helst under uppväxten? Kunde det inte lika gärna ha varit exempelvis fotboll som tränade mig i problemlösning och att sätta mig in i nya förutsättningar? Eller bokläsning som helt och hållet tog över mitt liv och förhindrade mig från att fånga upp vissa sociala regler och interaktioner?

I det här avseendet tänker jag att det nog inte handlar så mycket om vad man ägnar sig åt under uppväxten (eller i livet), utan snarare om hur man gör det.

Om man väljer att ”angripa” en fritidsaktivitet med hjälp av kreativitet, fantasi, nyfikenhet och problemlösning kommer det sannolikt att ha ett positivt inflytande under uppväxten. I mitt fall fyllde datorer en sådan funktion, bland annat eftersom jag var ledare i ett antal datorspelslag, byggde ett gäng hemsidor, var med och skapade äventyr till andra människor samt intensivt ägnade mig åt att leta efter förbättringar och svar på olika typer av frågor, situationer och problem som uppstod.

Om man tillåter att en fritidsaktivitet blir ett sorts beroende under långa perioder, samtidigt som aktiviteten fullkomligt tar över vissa aspekter av livet, kommer den sannolikt att ha ett negativt inflytande under uppväxten. I mitt fall fyllde datorer även den typen av funktion, sannolikt på grund av att mina perioder av intensiv datoranvändning var extremt långa, men också eftersom datorer helt ersatte en mycket specifik aspekt av min uppväxt: sociala aktiviteter på fritiden. Det här gjorde att jag gick miste om ett antal olika former av mänskligt umgänge, vilket ändå är en central och meningsfull del i livet som helhet.

Nåväl! Jag tänker att detta är nog diskuterat om den Intressanta och Tankeväckande kommentaren. Eller, snarare, detta var alla de tankar som kommentaren gav upphov till inom mig.

Summa summarum föreställer jag mig att de flesta aktiviteter under uppväxten har både negativa och positiva inflytanden, precis på samma vis som att alla uppväxter i sig har sina bra och dåliga sidor. Kanske är det därför inte särskilt meningsfullt att fästa en enorm vikt vid en enskild aspekt av en uppväxt, så som en omfattande datoranvändning? Livet tenderar att vara betydligt mer komplext än att det låter sig sammanfattas med en enskild faktor.

Det återstår att se om jag kan leva upp till den här avslutande tanken när min framtida son får för sig att bli kär i jägaren Madeleine som vill få honom att skaffa jaktlicens. Ugh, hemska tanke…

/Tommy Sellberg

PS. Jag gick inte miste om alla sociala upplevelser när jag var 13-25 år gammal, självklart hade jag… uhm, va? Räknas inte pornografi som sex? Oh, nevermind…

Kommentera