Meny Stäng

Här om dagen blev jag varse om en helt ny värld som jag aldrig tidigare hade hört talas om. Ja, det är riktigt uppfattat – en helt ny värld!

Den här revolutionerande upptäckten gjorde jag i samband med att jag kom tillbaka till jobbet efter två dagars sjukskrivning och öppnade upp min e-post. Min åkomma hade inte varit allvarlig på något vis – bara något virus som gjorde det omöjligt för mig att fixera blicken vid en datorskärm utan att bli alldeles snurrig – men trots detta fann jag nedanstående hälsningar i inkorgen.

”Krya på dig!”

”Men stackare, krya på dig!”

”Kryakrya!”

”Vila upp dig!”

[…]

Alltså: jag hade fått en hel drös av krya på dig-mejl av mina kollegor.

De här breven gjorde mig förstås mycket glad – ”tänk vilken tur jag har som har så fina kollegor!” – men samtidigt väckte de även en hord av frågor och funderingar inom mig. Det finns ingen anledning att redovisa hela denna hord i detta forum, det skulle ingen av oss må särskilt bra av, men lyckligtvis är det tre tankar som sticker ut från mängden. Ja, tre tankar som omedelbart dök upp i mitt inre när jag såg e-posten och som jag även fortsatt har gått och grubblat över. De är som följer:

    1. Varför har ingen berättat om den här världen förut?!
      Det här var första gången någonsin som jag har varit sjukskriven från ett arbete. Eller tja, åtminstone första gången från den typen av arbete där man tillhör en enhet, har nära kollegor och förvaltar en egen inkorg. Följaktligen har jag aldrig tidigare tagit emot några krya på dig-mejl, utan jag fick en smärre chock när jag insåg att den här aktiviteten har försiggått bakom min rygg de senaste två åren. ”Varför har ingen berättat något?!”

      Nu klandrar jag förstås inte någon av mina kollegor för det här, men jag känner mig ändå rätt brydd över att det i min direkta närhet kunde existera en hel dimension av social interaktion som jag inte hade någon som helst aning om. Någonstans tänker jag att jag verkligen borde ha haft kännedom om detta, samtidigt som jag undrar hur mina kollegor har uppfattat mig under den här perioden. Jag har ju inte skickat några krya på dig-mejl till dem under mina två år på arbetsplatsen, vilket eventuellt kan ha uppfattats som ett medvetet ställningstagande från min sida. ”Osympatisk jävel”, ”inte en i gänget” och ”dryg som fan” kanske har varit mina adjektiv under fikapauserna, de gånger jag inte varit närvarande.

      Så är allt det här mitt eget fel? Borde någon ha berättat om den här världen för mig? Kan jag skylla på den svenska skolan? Jag funderar även över hur jag ska gå tillväga nu framöver för att hantera situationen. Bör jag ta upp det på ett enhetsmöte och tydliggöra att jag inte har haft någon kännedom om dessa krya på dig-mejl? Framhäva att det inte har varit ett medvetet ställningstagande från min sida, utan bara ett stort missförstånd och okunskap?

      Jag vet verkligen inte.

 

    1. Vilka regler är det som gäller i den här nya världen?
      En annan obehaglig sida av att upptäcka en helt ny värld på det här sättet är att man inte har någon som helst uppfattning om vilka regler det är som gäller. I teorin är jag en stark förespråkare för att sociala normer och konventioner är till för att brytas, samt att man inte ska vara så himla rädd för att sticka ut ur mängden eller att göra bort sig. I praktiken är det här däremot ofta lättare sagt än gjort, vilket gör att jag tenderar att hålla mig till regelverket. ”Men vilka regler är det egentligen som gäller i den här världen?”, frågade jag mig själv när jag stirrade på alla krya på dig-mejl i min inkorg.

      Ska man tacka så hjärtligt till alla de som önskade ett snabbt tillfrisknande? Kanske påpeka att man aldrig hade klarat sjukdomen om det inte vore för deras vänliga ord? Nu såg jag i och för sig inte deras mejl förrän efter det att jag hade tillfrisknat, men det spelar kanske ingen roll? Värt att notera är även att det inte var samtliga av mina kollegor som skrev ett krya på dig-mejl till mig. Bör jag anteckna vilka detta var, så att jag i framtiden kan returnera deras tjänst genom att inte skicka något mejl till dem heller när de sjukskriver sig?

      Jag är också en aning orolig över hur jag ska hantera situationen när någon av mina kollegor meddelar att de här hemma och vabbar. Det kan mycket väl finnas någon oskriven regel om att man i detta läge inte bör önska deras barn ett snabbt tillfrisknande, eftersom det anses medföra otur eller något sådant. Vad vet jag? Om barnet i detta läge faktiskt dör av sin sjukdom – delvis på grund av ett okonventionellt krya på dig-mejl som jag skickat iväg – kommer det sannolikt att bli en mycket obehaglig stämning på jobbet.

      Minst sagt ångestframkallande.

 

  1. Vilka andra världar är det som jag inte har kännedom om?
    Det här är inte första gången som jag upptäcker en helt ny värld, utan det tenderar att hända oroväckande ofta i mitt liv. Av någon anledning verkar det helt enkelt som att jag hittills i livet har lyckats gå miste om förhållandevis basala och vedertagna upplevelser och sociala interaktioner. Varje gång en sådan här ny värld uppenbarar sig blir jag i alla fall fundersam över vilka ytterligare dimensioner, aspekter och sanningar som jag inte har någon kännedom om idag.

    Brukar alla mina grannar träffas första söndagen varje månad och ha en stor orgie tillsammans? Kan man få rabatt i matvarubutiker genom att påpeka att frukten är en aning omogen? Upplever andra människor känslor på ett fundamentalt annorlunda sätt än vad jag gör? När som helst skulle hela min existens kunna vändas upp och ner av den här typen av främmande världar. Som jag nämnde förut tenderar det här dessutom att inträffa förhållandevis ofta.

    Högst obehagligt.

Nåväl!

Trots min ångest och obehagskänsla måste jag medge att dessa frågor ändå är rätt spännande. Det finns vansinnigt mycket saker som sker i vår direkta närhet och som vi inte har någon som helst aning om. Vissa av oss har bättre koll än andra – inte jag – men jag tror ändå att det ofrånkomligen är på så vis att samhället, människan och livet är tillräckligt komplext för att ingen av oss ska hinna få kännedom om precis allt. Och därmed finns det alltid någonting nytt för alla människor att utforska och att uppleva.

Nämen. En något positiv tanke att avsluta med. Bra där.

/Tommy Sellberg

PS. Magdalena Ribbing bör verkligen ha en hot-line som man kan ringa till.

Kommentera