Meny Stäng

Idag uppdagades det någonting ledsamt i samband med att jag tillredde en kopp kaffe på jobbet. Det var precis efter lunchen – min hjärna överlever inte matsmältning utan koffein – och jag stod vid kaffemaskinen och utförde mina sedvanliga operationer. Du vet, placera koppen på rätt ställe, ange alternativ, trycka på start, trycka på start en aning hårdare, trycka på start en tredje gång eftersom maskinen hatar mig…

Hur som helst!

I det här läget blev jag plötsligt avbruten av en kollega från en annan enhet som – medan hon använde maskinen bredvid – helt sonika uppmärksammade mig på att min användning av kaffemaskinen var totalt felaktig. Och ja, mycket riktigt, min användning visade sig inte bara vara totalt felaktig, utan den var i allra högsta grad även självisk, obetänksam och allmänt svinig.

Kollegan: ”Oj, vad gör du?”

<vätska fortsätter att komma ut ur kaffemaskinen, efter det att jag har tagit bort min kopp>

Jag: ”Jo, man måste göra två gånger. Det blir för lite om man gör en, så man måste trycka två gånger.”

Kollegan: ”Men det rinner ju över?”

Jag: ”Jo, men det rinner väl tillbaka sen på något sätt.”

Kollegan: ”Eh, nej. Det där måste ju någon hälla ut.”

<kollegan tar tag i en underdel av kaffemaskinen och lyftar bort den>

Kollegan: ”Ser du? Det samlas ju i den här.”

<kollegan går iväg med underdelen till diskhon och häller ut vätskan>

Kollegan: ”Det är någon som behöver hälla ut det här hela tiden. Du måste använda en till kopp eller något.”

<kollegan monterar tillbaka underdelen på kaffemaskinen>

Jag: ”Eh… jag tänkte att det rann bort på något sätt. Jag har inte sett någon tömma den där. Och den är aldrig full.”

Kollegan: ”Nä, det är väl Andreas som måste göra det hela tiden!”

<kollegan skrattar>

Jag: ”Jaha… ja, jo…”

Alltså: min felaktiga användning av kaffemaskinen har bestått i att jag genererar två ”doser” vätska ur maskinen varje gång jag vill ha en kopp kaffe, samt att jag medvetet låter hälften av vätskan ur den andra dosen rinna ner i maskinens underdel (eftersom det behövs en och en halv dos för att fylla en kopp). Det här har gjort under åtminstone ett års tid, tre gångar om dagen och jag har aldrig hjälpt till att tömma underdelen från vätska.

Inte okej!

Så, hur kunde det ha blivit såhär? Varför har jag betett mig på ett sådant här tvivelaktigt sätt? Visst, att vara en aning oaktsam när man använder en kaffemaskin på jobbet är kanske inte världens mest allvarliga grej, men det känns ändå surt på något vis. Jag tycker att det är viktigt att visa omtanke och hänsyn i alla typer av sammanhang, kanske i synnerhet de sammanhang som är triviala och vardagliga. Som jag ser det har mitt beteende i alla fall sitt ursprung i följande omständigheter:

  • Jag föredrar att dricka pulverkaffe på jobbet, snarare än det kaffe som man kan få ur kaffemaskinerna.
  • De vattenkokare som finns på jobbet är alltid tomma, vilket gör att det går betydligt fortare att beställa hett vatten ur en kaffemaskin istället.
  • Varje ”dos” hett vatten som man kan beställa ur en kaffemaskin är för lite för en kopp kaffe.
  • Jag hade fram till idag ingen som helst aning om att vätska samlas upp i kaffemaskinernas underdel och att jag därmed gjorde någonting som kan uppfattas som själviskt och allmänt svinigt.

Dessa punkter är på intet vis ett försvar av mitt agerande, utan jag borde definitivt ha vetat bättre. Fel av mig, jag ska omedelbart upphöra med mitt kaffemaskinsbeteende och jag ska sträva efter att vara mer eftertänksam när det gäller framtida beslut och handlingar i livet.

Med detta sagt tycker jag däremot att det förutom denna lärdom även finns åtminstone två intressanta tankar att ta med sig från den här situationen. Ja, två tankar som i min mening belyser någonting betydligt mer viktigt än hur man ska använda en kaffemaskin på bästa sätt – nämligen hur man ska förhålla sig till felaktiga beteenden hos andra människor.

Tankarna är som följer:

1. Varför är det ingen som har upplyst mig om att jag har använt kaffemaskinen felaktigt?

Som jag nämnde tidigare har jag använt kaffemaskinen felaktigt tre gånger per dag under åtminstone ett helt år. Det här innebär att i princip alla kollegor på min arbetsplats måste ha sett mig tillreda en kopp kaffe, många av dem säkerligen mellan tio och hundra gånger. Rimligtvis bör åtminstone några av dem – gissningsvis en majoritet – ha förstått och reflekterat över att min konsekventa taktik att låta hett vatten rinna ner i underdelen av kaffemaskinen inte var en särskilt bra idé.

Så varför har ingen sagt någonting? Varför tog det ett helt år innan en kollega från en annan enhet lyfte frågan med mig?

I just min situation med kaffemaskinen är inte det här någon större sak. Visst, några av mina kollegor har kanske gått runt och tyckt att jag är självisk och att jag inte visar någon hänsyn, men det kan jag leva med. I det större perspektivet tycker jag däremot att mina kollegors beteende är tämligen problematiskt. Om man noterar att en annan människa begår en tvivelaktig handling, eller som i det här fallet rent av en felaktig handling, måste man väl rimligtvis säga ifrån? Annars kommer den människan sannolikt att fortsätta med den tvivelaktiga handlingen för all framtid.

Just det här att andra människor beter sig felaktigt i vissa situationer tycker jag är någonting som man ofta får höra från vänner, kollegor och familjemedlemmar. Nyligen berättade exempelvis en vän till mig att han hade observerat sin granne slänga mjölkpaket i källsorteringen utan att först ”klämma ihop” paketen. Min vän störde sig extremt mycket på grannens beteende, eftersom det, enligt honom, gjorde att bostadsföreningen behövde beställa sophämtning oftare. Måhända var detta en vettig synpunkt, men hade min vän sagt någonting till grannen om detta? Näpp, inte ett ord.

Att på det här sättet utgå från att alla världens människor har samma kunskaper eller tankar som vi själva har är inte rimligt. Anledningen till att människor begår tvivelaktiga handlingar – exempelvis att slänga mjölkpaket utan att först ”klämma ihop” dem – måste inte vara för att de är själviska, svinaktiga eller obetänksamma; det kan helt enkelt vara för att de inte har tillgång till alla fakta. Och om en människa saknar vissa kunskaper som krävs för att agera korrekt är det vår skyldighet som medmänniskor att dela med oss av den här kunskapen. Allt annat är extremt fult.

Gå runt och tänka att en annan människa är självisk, svinaktig och obetänksam när personens agerande i själva verket enbart beror på okunskap? Inte bra.

2. Hur kan jag förväntas förstå att min användning av kaffemaskinen är felaktig när jag varken behöver se eller ta itu med konsekvenserna?

I den situation som inträffade på jobbet kan man verkligen tycka att jag borde ha förstått att min användning av kaffemaskinen var felaktig, men samtidigt är det värt att tänka på att jag över huvud taget inte behövde leva med konsekvenserna av mitt handlande. Jag behövde aldrig se någon tömma underdelen av kaffemaskinen. Jag behövde aldrig se att den blev full. Jag behövde aldrig tömma den. Alla dessa saker skedde i det dolda och utfördes av någon som jag knappt ser på jobbet, i det här fallet vår städare Andreas.

Det här tycker jag är en intressant poäng och något som också har en mer generell applicering. När man inte ser konsekvenserna kan det nämligen vara extremt svårt att förstå varför en viss handling är felaktig, även om det ”borde” vara fullkomligt uppenbart.

Tänk dig exempelvis någonting så pass enkelt som en person som åker tåg mellan Stockholm och Uppsala. Personen lyssnar på relativt hög musik och en hel del av ljudet läcker ut ur hörlurarna. Övriga resenärer i personens vagn blir störda av den höga musiken, vilket gör att de får intrycket av att personen ifråga är jobbig, självisk och icke omtänksam. ”Varför lyssnar personen på så hög musik?”, frågar de sig själva. ”Hen stör ju!”

Kruxet är bara det att personen själv inte har någon som helst aning om att de övriga resenärerna blir störda av den höga musiken. Det här kan exempelvis bero på att personen just har köpt nya hörlurar och att dessa läcker oproportionerligt mycket ljud. Det skulle också kunna bero på att personen själv aldrig har upplevt hur det är att försöka läsa/ta det lugnt på ett tåg, samtidigt som någon spelar för hög musik i sina hörlurar. Om man själv alltid lyssnar på musik när man reser har man aldrig fått uppleva hur det är att bli störd av någon annans musik.

Borde personen ändå förstå att det finns en risk att medresenärerna blir störda? Ja, absolut. Är det personens ansvar att se till att vissa hänsyn och omtanke till sin omgivning? Definitivt. Finns det någon sorts rimlighet i att personen inte förstår att medresenärerna blir störda, med tanke på att personen själv aldrig har upplevt hur det är att bli störd av hög musik på en resa? Helt klart. Är personens agerande ännu mer förståeligt om man beaktar att personen aldrig har blivit informerad om att hens musik är störande? Otvivelaktigt.

Det här exemplet med en tågresa är, precis som min situation med kaffemaskinen, förstås mycket trivial och enkel, men resonemangen går lätt att expandera till mer komplicerade frågor och beteenden. Varför är det exempelvis dåligt att rösta på Sverigedemokraterna i ett riksdagsval? På vilket sätt får de personer som röstar på det partiet leva med konsekvenserna av sitt handlande? I vilket utsträckning får de förklarat för sig att det är en dålig idé? Och hur är det med sådana beteenden som att strunta i att källsortera, att resa utomlands och att konsumera i matvarubutiker?

Nu riskerar dock samtalsämnet att gå över till alltför stora och skrämmande frågor, så där sätter vi stopp!

Lärdomen för dagen får bli att det är viktigt att påminna sig själv om att människor inte nödvändigtvis gör saker för att de är själviska eller idiotiska, utan ibland handlar det helt enkelt om att de inte har de kunskaper som krävs. I många fall kan det helt enkelt vara så att de inte ser konsekvenserna av sitt handlande och därför är det mycket angeläget att våga illustrera, förklara och informera människan ifråga om varför en viss handling är potentiellt felaktig. Annars kommer vi aldrig att komma framåt.

/Tommy Sellberg

PS. Pulverkaffet är egentligen inte godare än det kaffe som man får i kaffemaskinerna, men det är mer konsekvent. Av maskinerna kan man få allt från en etta till en femma, medan pulverkaffe alltid är en stabil trea. På en hundragradig skala…

Kommentera