Meny Stäng

Jag intalar ofta mig själv att jag har lärt mig av mina misstag. Jag tänker att jag har upplevt konsekvenserna av mina dåliga beteenden och mina dåliga beslut – och att jag därför inte kommer att göra samma misstag ånyo. Jag tänker vidare att jag har fått en bättre insikt över vad som verkligen är viktigt här i livet, eftersom jag har blivit en äldre och klokare människa.

Well, guess what… Det visar sig att jag hade fel, åtminstone när det gäller att dejta.

Den här betungande insikten fick jag alldeles nyligen, efter det att jag genomfört min andra dejt med en ”certain someone”. Dejten var jättetrevlig och positiv på alla sätt och vis, men såhär i efterspelet känner jag mig ändå mycket besviken på mig själv. Jag lyckades nämligen med konststycket att göra just ett sådant där misstag som jag verkligen borde ha lärt mig att inte göra. Och inte bara detta, jag gjorde det tre gånger under samma kväll (!).

Det aktuella misstaget är en gammal klassiker i mitt liv, nämligen att jag inte vågade vara öppen med mina känslor, åsikter och tankar. Exakt vad det här innebär kan variera, men i just det här fallet handlade det om att jag hade en instinktiv känsla för hur jag ville agera i ett antal situationer, men att jag på grund av allmän feghet istället valde att göra någonting helt annat. Jag valde alltså att dölja en viss känsla, åsikt och tanke – ja, en sida av mig själv helt enkelt – vilket i min värld är någonting djupt problematiskt.

Innan vi går in på problematiken måste jag däremot naturligtvis avslöja de aktuella situationerna som inträffade. Vad var det egentligen för misstag som jag gjorde under dejten? Jo, det var följande:

  1. Jag sade inte att jag tyckte att min med-dejtande var mycket vacker, just i ögonblicket efter att hon hade visat mig hur man gör för att stå på huvudet. Istället valde jag att säga någonting helt annat.
  1. Jag berättade inte att jag har ett ganska begränsat kontaktnät av vänner och familj, efter det att min dejt hade öppnat upp sig och beskrivit en mycket personlig händelse – följt av hur skönt hon tyckte det var att ha blivit lite äldre och därmed ha en så trygg bekantskapskrets som man alltid kan falla tillbaka på. Istället valde jag återigen att säga någonting helt annat.
  1. Jag föreslog inte att vi skulle ge varandra en godnatt-kyss, precis innan det att vi skulle skiljas åt för kvällen. Istället valde jag att ännu en gång säga någonting helt annat.

Okej, så varför är mitt agerande i dessa tre situationer så problematiskt? Det är inte så att jag gjorde någon specifik handling som är ”felaktig” och som alltid förtjänar att beskrivas som ett ”misstag”. Det är inte heller så att jag bröt mot några regler för vad man specifikt ”ska” göra under en andra dejt. Nej, problematiken ligger som jag nämnde tidigare enbart i det faktum att jag inte vågade göra det som jag tänkte att jag ville göra – vilket i sin tur har en rad negativa konsekvenser. I skrivande stund kommer jag på åtminstone tre negativa saker som riskerar att inträffa, om jag inte är öppen och ärlig med mina tankar och känslor.

För det första föreställer jag mig att jag går miste om en rad potentiellt positiva saker i mitt liv. Godnatt-kyssar? Feedback på mina tankar? Meningsfulla relationer med andra människor? Näpp, inget av det här är egentligen möjligt om jag inte vågar öppna upp mig och vara mig själv.

För det andra tvingas jag gå runt och känna mig ångerfull i livet och ständigt upprepa diverse livssituationer i mitt huvud. Vad hade skett om jag hade sagt vad jag tänkte inombords? Hade jag fått uppleva den där godnatt-kyssen? Det kommer jag aldrig att få veta.

För det tredje bidrar jag till en allmänt oschysst värld, eftersom jag inte är ärlig mot mina medmänniskor. I det här fallet kanske min dejt tyckte att det var på tok för tidigt att ens reflektera över en godnatt-kyss? I sådant fall är det bra om det här hade uppdagats, så att både hon och jag blir medvetna om vad för sorts person som vi egentligen har sällskap av.

Jag inser förstås att situationerna som jag har beskrivit här ovan inte är hela världen och att det inte är alldeles konstigt att man inte vågar säga exakt vad man tycker och tänker under en dejt. Det som däremot känns jobbigt är att jag verkligen trodde att jag hade lärt mig hur sjukt viktigt det är att vara ärlig och öppen, i synnerhet när det handlar om att dejta någon. Varför ska det vara så svårt att ta till mig den här lärdomen och korrigera mitt beteende? Och hur kan jag förvänta mig att våga diskutera negativa situationer som dyker upp i en relation, när jag inte ens vågar berätta för någon att jag tycker att hen är vacker (någonting positivt)?

Nåväl! Nu har jag åtminstone skrivit om saken. Förhoppningsvis kan det bidra till att jag agerar annorlunda nästa gång jag får tillfälle att vara öppen med mina tankar, åsikter och känslor. Vem vet, kanske redan under en tredje dejt?

/Tommy Sellberg

PS. Om min dejt läser det här… Tack för att du lärde mig stå på huvudet! Det är vansinnigt roligt.

Kommentera